Kan du - kan jag?

Ibland tror jag att jag är frisk. Lite grann som kan du så kan jag. Igår var en sådan dag.

Stressade iväg på morgonen fel #1 och hann precis in till terapeuten när klockan blev 11.00 fel #2. Efter det tog jag cykeln genom stan, mitt på gågatan fel #3, och steg in på apoteket där jag var "tjenis, tjenis, haha hoho" med personalen fel #4. Vidare cyklade jag till gymmet trots att jag var svintrött fel #5 och där träffade jag en väldigt fin tjej som gått från att ha varit ytligt bekant till lite mer bekant (I like her!). Fel #6 blev när jag, efter dryga timmen av socialiserande (visserligen väldigt trevligt men uttröttande, efter terapin dessutom), ändå gymmade ca 40 minuter. När jag lyckats släpa mig hem på cykeln så ramlade jag i säng och sov tills min kille kom hem. Det är, efter så här lång tid, fortfarande så svårt att acceptera!!

Och jag vaknade inte riktigt på hela kvällen. Joyful girlfriend. 

Idag är jag seg som kola och nedstämd. När kroppen också är trött så orkar mitt psyke definitivt inte mycket. Hade jag inte haft hundarna så hade jag legat kvar i sängen som en ostkrok. Magen är ännu inte bra och jag provar olika tillvägagångssätt för att behaga den. Ganska intressant faktiskt, jag är glad att jag känner min kropp så väl.