Arg terapeut

Idag fick jag känna att jag lever.

- Har du läst någonting?

- Har du skrivit någonting?

- Har du börjat säga nej?

Jo, nu sa jag nej ;) På samtliga frågor och hon blev lite arg. 

- När jag säger åt dig att göra någonting, så skall du göra det. Det ingår i behandlingen.

Så det är väl bara att lyda? Självklart vill jag inte dra ut på det, utan bli frisk! Men är man en person som är van att tänka på andra; hjälpa, ge råd, lyssna och hjälpa till - då är det SVÅRT, för att inte tala om nästintill omöjligt, att säga nej och vara egoistisk?

Förresten tror jag att jag är gravid. Nice tajming liksom..

Ger och tar

Onsdag - middag med en fantastisk vän.

Torsdag - bio med ännu en fantastisk vän.

Fredag - middag ute med min kärlek & några vänner.

Lördag - umgänge med svärmor.

Söndag - flytt & städ hos vänner.

Det både ger och tar energi, men så länge jag klarar nollan (att de tar ut varandra), så får jag vara glad.

Kontraster

Just nu är jag i ett mellanläge. Har inte riktigt lust att leva men det är ok; har inte riktigt ork att träna men försöker göra det ändå; har egentligen inte kraft att hjälpa mina vänner men har heller ingen kraft att säga nej.

Var så ledsen igår, grät och mådde skit. Och så hade vi fantastiskt skönt sex på golvet framför teven.

Ja, livets kontraster :)

Gymmet

Gymmet fick sig ett besök idag. Kors i taket! Var svinnervös; trodde alla skulle stirra på mig och undra vad jag gjorde där.

Ingen stirrade. Ingen undrade.

Kroppen tömdes totalt och jag somnade klubbad, när jag kom hem. Skall jag börja styrketräna seriöst igen (vilket är planen) så måste även kosten skärpas och det känns jobbigt. Back to protein shakes och regelbundna (bra) måltider. Booooring..

O-tjejig

Jag vet inte varför jag ibland hänger upp mig på att jag är så otjejig. Jag har ingen längtan att vara Barbie (även om just denna tjej ändå verkar rätt vettig?) men lite mer tjejig än att bara måla naglarna skulle ibland kännas bra? Eller vadå kännas bra.. fan vad ytligt men.. ja, jag måste hitta nåt. Tjejigt. Nåt tjejigt attribut eller intresse.

Otrohet

Jag har äntligen efter snart ett år yeah I know berört ämnet otrohet med min terapeut. Hon såg lite chockad ut när jag sa att jag varit otrogen i alla mina förhållanden. Inte romantiskt-jag-är-förälskad-otrogen utan mer ni vet.. jag-behöver-bekräftelse-och-en-kick-otrogen. Inte för att det förändrar graden av förjävlighet och svek.

Hursomhelst kom jag hem och delade detta med min kärlek. Det är en del av min sjukdom och jag har blivit bättre på att dela min framgång och process med honom. Men fick jag någon reaktion?! Nej. Vet inte vad jag hade väntat mig, men kanske en följdfråga? Typ "har du varit otrogen mot mig?" eller liknande. Men ingenting! Ok, jag lever med en kille som är noll svartsjuk men hur obrydd får man egentligen bli?

Skall eventually ta upp det med honom, hur fan man nu gör det? Jag vill inte leva med en svartsjuk kille - ever again - men i allafall någon som inte tar mig för given?

Jag fick ligga!

Ok, det krävdes flera hundra mil hemifrån men äntligen fick jag ligga! Och det var så skönt att vi gjorde det tre gånger på en dag. Och sedan fler gånger under vår resa. Avslappnade? Romantiska? Kåta? Kanske allt. Framförallt pratade vi en hel massa och redde ut litegrann gällande vårt sexliv. Jag är besviken, absolut, men it turns out att han inte är så självsäker han heller. Eller så spelar han bara, jävligt bra. Hursomhelst var det någonting vi båda behövde och jag hoppas vi fortsätter utveckla och hitta tillbaka till det jag vet vi kan ha.

I ett annat land

Det känns som jag kommit hem. I ett annat land, far from home. Som alltid så vaknar jag flera gånger på natten och ofta med känslan att jag inte vet var jag är.

Men inatt visste jag precis var jag var. Och jag känner mig så trygg! Tittar ut genom fönstret, ser böljande landskap och fylls av någonting likt lycka.

Jag ligger i sängen, väntar på att frukosten skall serveras och min puls är så lugn.

Har du kunnat ta det lugnt?

frågar min kärlek när han kommer hem. Mitt svar är jakande men tveksamt. Inom mig brinner jag snart upp!

Jag skäms när jag "tar det lugnt". Det är bortom min värdighet. Att "inte göra någonting" är för mig en synd; ett sämre alternativ. I min familj har man alltid prisats för att man håller igång, har projekt, aldrig vilar samt ställer upp i vått och torrt.

Men jag orkar inte nu. Det är både bittert, surt och jävligt konstigt. Jag tror att alla tycker som jag - att jag är slö som just nu "inte gör någonting". Men jag hoppas jag har fel.

Trophy wife

Yeah, I wish! Lever snart (förhoppningsvis) på 75% av min inkomst och trots att jag jobbat som chef så är det ingenting.

Alternativet var att antingen förlora mig själv totalt eller leva på definitiv existensminimum och be om veckopeng av min kärlek. Ok, då är kanske inte detta det allra värsta ändå.

Ekonomiskt sett. Värdighetsmässigt är det långt under botten.

Älska sin kropp

Tydligen har jag en kropp många avundas. Ja, det är det fysiska. Innehållet är billigt. Nåja, det var inte den inre kroppen jag skulle skriva om.

Omtag.

Tydligen ser andra någonting som jag inte ser. Ok, jag kan hålla med om att jag är mer vältränad än genomsnittet på en normal arbetsplats - men jag har jävligt svårt att se att min kropp är någonting att avundas! Jag har i dagsläget besökt gymmet en handfull gånger I ÅR och jag jämför med den form jag hade förra sommaren. Kanske orättvist med tanke på vissa omständigheter som tillstött, men ändå.

Jag skall ge min kropp några veckor på sig att komma tillbaka. Sedan kanske jag pensionerar den. Eller blir med barn.

Bimbo

Jag vet inte den exakta beskrivningen av en bimbo, men jag tror jag känner en. Hon är dock inte blond (om nu det är ett kriterium) men tämligen blåst. I och för sig på ett ganska oförargligt sätt men det kan också reta gallfeber på mig!

Jag tror dock hon klarar sig bättre privat än professionellt och jag är glad att jag umgås med henne under de förstnämnda omständigheterna.

Livet har svängt

Jag vet inte hur många turer det blivit fram och tillbaka tills idag. Hur mina tankar, funderingar och känslor studsat från baksida till rätsida, och sedan en sväng till. Hur jag vänt in och ut på alla tillgängliga alternativ och sedan tillslut bestämt mig för det jag aldrig kunnat tro från början.

Jag hoppas nu mina dagar kommer fyllas av nyvunnen styrka och, helt ärligt, ny tilltro till framtiden.