Hotellfrukost

När jag "var mitt uppe i karriären" fy fan så hade jag i snitt sex hotellnätter (ofta fler) per månad. Det blev alltså en del hotellfrukostar. Efter ett tag började hotellfrukostarna smaka dåligt; det fanns liksom ingen lust längre att frottera sig i nybakt bröd, leverpastej, prinskorv, äggröra, frukt, juice och bullar. Jag började bli en sån som bara åt naturell yoghurt, bär och nötter - sådant jag inte tyckte man skulle äta annat än hemma för bor man på hotell skall man ju "passa på"..

I morse träffade jag några arbetskamrater eller före detta, som min mamma vill att jag skall kalla dem och vi käkade lyxig och supergod frukost på det nya hotellet i stan. Nybakt bröd, leverpastej, prinskorv, äggröra, frukt, juice och croissanter. Även fyra pannkakor med bär, grädde och kaffe slank ner.

Idag uppskattade jag det. All of it. Och yoghurten hoppade jag över.

Häftig terapisession

Igår hade jag en av de häftigaste terapisessionerna någonsin. Vandrade från lågt till högt; varvade nutid med dåtid och sedermera även framtid. Jag vågade berätta sådant jag tidigare hållit för mig själv och varit för feg för att ens uttala högt. Jag blottade mig totalt och med en sådan insikt att jag själv blev förvånad.

Baka med Stevia

Förutom den uppenbara fördelen att det drastiskt minskar kalorimängden i ett bakverk, så smakar inte smeten speciellt gott. Detta räddar min mage eftersom jag då inte står och lapar smet istället för att baka ut den.

Att rengöra en vitlökspress

Jag kan ibland dra mig för att pressa vitlök eftersom jag starkt ogillar att sedan rengöra den. Idag kom jag på en finurlig grej som faktiskt funkade riktigt bra! Jag lät skalet på klyftan vara på. Köttet pressades ut och sedan kunde jag enkelt plocka ut resterande kött och skal, med endast några bitar kvar att diska bort. Ok, det blev lite spill men jag tycker ändå oftast att det räcker med knappt en vitlöksklyfta i som ikväll då jag gjorde guacamole så för mig kvittar det.

I will survive

- i alla fall är jag närmare den sanningen än någonsin. Resan till Indien och vistelsen där stärkte mig. Den stärkte min självkänsla och det var skönt att vara tvungen att göra allting själv för mig själv. Jag har aldrig haft direkt svårt, eller varit för feg, för att göra saker för andra. Men nu.. wow.. jag satte större värde på mig själv och gick emot min ofta starka lust att vända på klacken och fly. Eller gräva ner mig under täcket och vänta tills allt gått över. Detta beteende har jag allt för länge identifierat mig med och när jag läser arbeten, rapporter, blogginlägg och mejl från 2012 och tidigare.. så kan jag inte förstå att det är jag. Men nu.. jag hoppas jag from now kan hålla en tämligen rak linje från detta och bara klättra i min egen fulländelse.