Bröllop

Min kärlek pratar om bröllop. Inte så att han friar, men ni vet.. säger saker som ".. när vi gifter oss.."

Jag erkänner att jag känner mig kluven. Inte för att jag tvivlar på att han är mannen i mitt liv, för det är han.

Men jag har ju varit gift. Stått i kyrkan, inför släkt och vänner, och lovat en annan man att älska honom tills döden skulle skilja oss åt. JAG HAR JU BRUTIT MOT DET!

Jag både vill och inte vill. Jag har misslyckats med att älska någon och avge löften en gång, och vill inte göra det igen. Jag är romantisk och gammaldags men man kanske kan hålla ihop livet ut utan att gifta sig?