Sitter och väntar på min eleven-o'clock-appointment. På närpsykiatrin. Låter hemskt. Främmande. Som om nån annan sitter här och inte jag.
Ändå har jag gått här i mer än ett år. En gång i veckan, ibland två. Jag är inne på min andra högkostnadsperiod.
Men jag vänjer mig aldrig. På femte våningen sitter min terapeut så på min väg upp passerar jag bland annat 'Missbruks- och beroendeenheten' samt 'Psykiatri öppenvård'. Känns så in i helvete främmande! Jag är tjenis med damerna i receptionen men jag har svårt att vara tjenis med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Sjukt glad om ni vill kommentera! Jag gillar diskussion.