Idag är det begravning

Jag är inte något stort fan av begravningar. Vem är det egentligen? Men ni förstår.. begravningen för ett år sedan gör sig läskigt påmind och känslorna väller, sväller, överväldigar.

 

Det är en mycket mycket god vän som begravs idag. Någons make, någons far, någons blivande farfar. En stor man som skänkte mycket kärlek till dem han hade runt sig. En glad man, som bjöd på sig själv. En motorintresserad man som kunde lite om mycket och vissa saker var han väldigt väldigt kunnig om.

 

Som min bror. De påminner så mycket om varandra och många gånger var jag på väg att sammanföra dem två, men det blev aldrig av. Döden kom emellan. Och nu ännu mera död.

 

Död. Så jävla hemskt ord.

 

Jag skall nu putsa mina skinnskor, stryka min mörklila blus och lägga fram mina svarta byxor. Jag klarar inte att sätta på mig samma klänning som för ett år sedan, och i kyrkan kommer jag idag inte att delta. Min kärlek är med mig och tillsammans åker vi till minnesstunden och sedan vidare på ytterligare sammankomst med de allra närmaste. Allra närmaste.. tänk, att vi kallas de allra närmaste! Jag skall laga mat till denna sammankomst och baka kolakakor som familjen önskar. Tårar kommer fällas idag och avsked som obönhörligen kommer.