Rent moraliskt har jag naturligtvis svaret på frågan om det är ok att läsa sin partners sms eller kolla samtalslistan. Utan att vederbörande vet om det. MEN ibland kan jag förstå om man vill det, och framförallt att man GÖR det!
Ett ex på gymnasiet läste mina sms under tiden jag var på fest. Typ samtidigt som jag hånglade med en annan, vilket framgick av sms:et som skickades av en polare. Jag kunde knappast blamea honom för det?
Ett annat ex jag hade (tyvärr i vuxen ålder) hade i sin tur ett ex jag misstänkte att han inte kommit över. Lustig sms-trafik gjorde att jag blev fundersam om de inte hade tät kontakt. En morgon då han stod i duschen läste jag hans sms och såg då hennes smäktande längtan efter honom. Hans svar var artigt kyliga men klart jag blev irriterad! Nåja, jag kunde såklart inte säga att jag läst deras sms, men övertygade honom ändå att hon fortfarande var kär i honom och idag är de gifta och har två barn :)
Min nuvarande kärlek får många sms (och jag också) men vi pratar ofta om det. Vem som skriver och sådär. Jag tror inte han sms:ar någonting 'förbjudet' men om jag skulle få känslan av det.. så skulle jag inte tveka att kolla. Ellerjo, tveka skulle jag.. men nyfikenheten och kontrollbehovet skulle tillslut segra över rädslan vad jag eventuellt skulle få reda på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Sjukt glad om ni vill kommentera! Jag gillar diskussion.